har nu läst ett mail jag fått av min mamma . I det stod det att hon " förväntas att jag och min syster uppför oss som vuxna " jag och min stora syster har i Augusti haft ett jätte bråk och tyvärr så var det på mammas resa när vi skulle fira hennes 70 års dag men detta braåk som uppstod hände dagen innan vi skulle åka hem från resan .Det blev år hundradets bråk och vi har inte kunnat förlåta varandra efter detta så vid att jag fick detta mail av mamma så fick jag hjärtklappning av oro hur detta ska gå .Min känsla som alltid kommer vid att vi ska träffas alla är att det enda jag kan göra är att vara UNDERGIVEN och det är fruktansvärt  jobbigt att sjunka lågt och försöka att förinta mej själv inför mina såkllade översittare . Jag intar detta tillstånd för att undivka så mycket som möjligt .Situvationen gör att jag såklart är på min vakt HELA tiden för att inte göra fel . Jag anstränger mej och försöker attt vara någon annan som är bätrre än den jag är .men i detta så blir det att jag röker mer sigg och det är inte ok för dem  och att jag gärna vill ha två gls vin även fst det bara bjuds på ett glas vin . Jag vänder ut och in på mej själv för att passa in i detta sällskap.jag känner att jag aldrig har dugit i deas ögon på något sätt .jag är fosterbarn och det är inte lätt att vara detta . jag har gjort mej illa väldigt allvarligt en gång . Jag gick in ett hundslagsmål när jag var 17 och skulle försöka att bryta detta  men visste inte hur man skulle göra så jag gjorde på ett Väldigt tokigt sätt att försöka att bryta upp hundens käft och då åkte fingret in och jag blev av biten fingret . Min mamma var då bort rest och min stora syster var hemma .jag kom till sjukhuset och fick tyvärr amputera fingret . Allafall när mamma kom hem nogon vecka senare så var hennes sätt att bemöta mej på att " detta får du prata med någon psykolog om " hon sa att det blev dyra läkar räkningar " Jag kände mej såklart sviken än en gång av allt . jag blev slagen av pappan i huset och en enda gång sa min mamma i från " att slutar du inte slå  så ringer jag polisen " men allt fortsätte och vid sista misshandeln som blev den allvarligaste fick jag INGET stöd av någon även fast min syster satt och såg ALLT .Jag har stor besvikelse inom mej som jag har stoa svårigheter att släppa .Nu ska jag ner och fira jul men mannen som slog mej finns inte kvar i familjen .han är gift med en annnan kvinna sedan länge . men min rädsla att bli kränkt eller illa behandlad finns fortfarande kvar . / giza