Hej! 

Nu sätter jag mig en stund, för skriva av mig denna dag . Det är minnesdag för en pesron som gick bort för just tre år sedan idag. Jag har sedan länge släppt sorgen,men något som ändå upptar mina tankar är: hur är det med min halvbror nu förtiden? Vår kontakt är bruten sedan tre år sedan ,efter att vi tog hand om allt praktiskt som då måste göras runt den avlidne kvinnan som födde oss . Jag och min halvbror har alldrig bott tillsammans .vi fick olika familjehem ,och när jag blev i 20 års åldern sökte ja upp honom . Han fanns och kom när jag var misshandlad i ett förhållande ,fick vara hos honom då . Men det var svårt vi kände inte varanndra ens då. det som jag minns av det mötet vara ,att han tyckets känna sig obekväm med att jag gick runt och grät efter misshandeln. Jag kan nog förstå honom. 

Men när vi för tre år sedan då tillsamman tog hand om dödsboet, så ville jag gå igenom mycke av det vi gjorde ,men han vara bara släng, släng ! han hade svåra år när han fick uppleva alkoholismens baksidor som treåring .

Jag vet inte vad han varit med om ,och jag har inte fått berättat om den svåra tiden som var då, med fylla och misshandel m.m 

Men känner nu att jag skulle vilja ha någon kontakt med min halvbror . Han är väldigt svårhittad. Söker på nätet men inget resultata ,annat än boende adress typ. Ska ge det lite mer tid och försöka igen med detekivjobbet . Anna 

Här igen !

Livet pågår. 

Kära fina Skrållan fick gå till himlen i Maj förra året, pågrund av njursvikt.Väldigt sorgligt.

Men Mina katt Sally finns ännu kvar. Men hon mår inte bra ,och måste än en gång träffa veterinär för att reda ut varför Sally kräks upp maten . Sally blir 8 år i år . 

Jag har haft såå himla otur med sjuka katter och hundar genom åren. Det jag nu i skrivande stund är en stark oro att jag får ett svart besked av veterinären ,men hoppas att det är nogot som går att åtgärda . Men hon är inte lika pigg som tidigare och har gått ner i vikt , fick jag reda på då jag i november 2020 var till veterinären . sally hade då typ halssflus och fick antibiotika och blev frisk. Jag försöker att hålla ihop mig tills vi gå till veterinären och måste då om så krävs ta beslut uti från provsvaren /Giza 

Hej Igen!

Dagen D är här ,som för idag för två år sedan var en svart och hemska dag . Hon dog , min biologiska morsa . Det var skrammande dag att se en gammal mäninska dö. Jag var där till sista andetaget. 

Två år har gått . idag svallar min ångest fram och tillbaka, minnen bra och mindre bra i den komplicerade relation som vi hade . Visst ,det är hösttider och årstiden som är nu påverkar mitt mående ,jag blir låg och eftertänksam. Jag vill dokumentera och skriva av mig , att skriva har alltid hjälpt mig mer eller mindre.  

Känslor och tankar ,så även lukt har jag idag som då. Svårt att ha koncentration idag . 

                                        Dikt 

                          Känslorna Bränner

                        Det känns som då ,jag satt hos dig 

                        Timmarna gick du ångest och smärtstillande 

                         fick ,jag nynnade en melodi ,för att min röst 

                         du kände in ,timmarna gick och du smärtlindring 

                        fick. Änglarna dig hämtade ,och smärlindring och vila du fick. 

                        Jag står här kvar utan svar på många av mina frågor, 

                        som du inte visste svaret på . Livet har förändrats ,

                        inte säkert till det bättre ,bara  tommare . 

                         Det regnar på oss idag . Står kvar utan livets tankar och svar.

Hej ! 

Tar mig här en stund för att skriva ner mina känslor . Har en vacker katt ,hon är 10 år . Jag var i december till veterinären för att utreda hennes ryckningar som hon får ibland , jag var inte orolig för provsvaren då. 

Men så kom då provsvaret och det var något helt annat än det jag sökte för !! Veterinären såg att kisse hade sjursvikt ,och behövde både medicin och spec,foder. Jaha, vad hände ! Oki då får jag köpa dyr medecin och foder och kämpa på och ge detta en chans ,och ta nytt blodprov fram emot våren/ sommaren . 

Nu är det vår och har varit på återbesök med kisse , Provsvaret var sämre än väntat ,hade dessutom gått ner ett halvt kilo. Veterinären frågade om vi skulle avsluta då när vi ändå var på kliniken eller om vi ville åka hem och göra det bästa den sista tiden ? Jag valde att få åka hem med min älskade katt ,och få några veckor tillsammans och återkomma eller kontakta om något händer.  

Igår var jag såå ledsen och satt med Skrållan och tyckte att hon andades sämre, men idag är Skrållan piggare och har ätit. Jag mår ochså bättre när hon känns stabil . Visst ska beslutet tas ,men i samråd med veterinären. 

Jag har haft sjuka hundar ,men alldrig en katt . Kämpar på en dag i taget.

Hej !

Nu är snart tiden inne , 11;53 ,26/9-2018 .

Vakanade i morse och kände sorg, några tårar men inte mer . I dessa tider då vi går igenom ett värlsläge vi alldrig upplevt . Ensamhet kan få den bästa i obalans . Att skriva är skönt för själen,men så även motion är bra mot ångest.

Jag ställde mig en stund på min crosstrainer och fick upp puls och flås . Efteråt känner jag mindre ångest . 

Våren är min piggaste årstid ,med många ideer om saker att pyssla med , Något som jag gillar att göra nu är att lyssa på poddar om olika livsöden m.m .Och då sitta och rita i min målarbok för vuxna . Jag finner innre ro för ett tag. 

Många är ensamma ,jag är ensam ingen riktigt som kontaktar mig så mycket som för ett par år sedan.

Jag var med i en förening och angagerrade mig en del , blev invald i styrelsen m.m . Men hösten 2018 när jag hade en allvarlig kris , så blev jag förvånad av att ingen i föreningen brydde sig om mig, detta förvånade mig då och nu . Jag hade högre tankar om den förening som faktiskt är en förening som heter RSMH ( Riksförbundet för social och mental hälsa . 

Jag blev besviken och gick ur föreningen och lämnade gruppen på facebook och har inte kontakt längre . Sorligt men sant . Vi gjorde saker resor .m.m . Men nu är det tyst och jag kontaktar dom inte .

Hej !

Är nu här igen ! Jag har haft ett sorgeår . Sist jag skrev här var mitt liv ett kaos ,med allt som jag och min halvbror var tvungna att ta tag i. Vi träffades för första gången då vi satt vi våran biologiska mammas dödsbädd när hon just avlidit . Efter att hon dött var vi tvungna att tillsammans ta beslut om alla beslut kring begravning ,och alla myndigheter som skulle kontaktas för att ordna med post ,säja upp hennes lägenhet . och sortera hela hennes bohag.

Det var bara att bita ihop och ordna med allt som bara måste göras och som jag tidigare skrev lära sig snabbt hur det ska gå till när en människa går bort . Känslorna fick jag ta sen. Men sen när allt med begravningen och allt annat var klart så krachade jag och orkade inte mer . Blev akut inlagd på psyket ,min ork var slut på alla plan . 

Det kan låta lite märkligt ,men inläggningen var faktiskt väldigt skön. För jag kunde inte göra nogot ,bara vila komma ner i varv och vila . Och det var exakt just det jag behövde just då . Jag kom igenom krisen med fint stöd från familj och vänner .

Men jag och min bror har inte någon kontakt och det kan jag sakna . Vi växte inte upp tillsammans . Han var inte på begravningen . Han har nog någonsorts egna problem och vet inte vad det kan röra sig om? 

Men något som jag har funderat på är att han har minnen sedan han var bara några år och fick se både våld och fylla . Han fick dåligt med mat . Och blev omhändertagen vid tre årsåldern . Och jag tänker att han inte vill ha kontakt med mig för då kommer minnen från sin barndom .  

Skönt att skriva av sig .    

Sorg. sorg ......

Jag har fallit ner i den djupaste avgrund jag någonsin varit med om.

Min biologiska mamma har dött 82 år gammal. Hon miste vårdnaden om mig ,när jag föddes .

På grund av att hon var alkoholist . 

Jag har aldrig haft en mamma & dotter relation med henne i mitt liv ,när jag växte upp och bodde 

i min fosterfamilj så ringde hon när hon var onykter och det är vad jag minns från min uppväxt från henne .

Nu i vuxen ålder så har jag tagit/haft telefon kontakt med henne . Hon blev nykter för ca 10 år sedan.

Vår relation var svår och kompliserad . Vi har lärt känna varann dom sista tio åren . 

Hon var gammal och ensam . Jag försökte att hjälpa henne så gott jag kunde per telefon .

Att ringa till kommunen och ordna mer hjälp i hemmet för att hon inte klarade av att ta hand om varke sig själv med hygien , ekonomi .m.m 

Hon blev sjuk och inlagd i våras i tiodagar på sjukhuset hon kom hem igen den 1 Maj, och efter detta så kände jag inte igen henne .Hon var arg och på dåligt humör och var såpass besvärlig att jag var tvungen att spärra så hon inte kunde ringa mig för att jag själv skulle orka ha mitt liv . jag blev så väldigt stressad och påverkad av hennes humör .

Framåt aug/September så försämrades hennes hälsa radikalt . Hon fick en depprition och gav upp allt .

Jag var hos henne dagen innan hon dog . Jag satt hos henne på sjukhuset från 04:45 till 10:53 då hon drog sitt sista andetag . Jag har alldrig varit med om detta allt var så skrämmande att se en människa dö. 

Tiden fram tills igår har varit så svår . Det jag menar är allt som ska göras i en sådan situvation ,allt är nytt och jag visste inte nåt om något . Jag har fått lära mig fort och väldigt intensivt , samtidigt som jag var i sorg.

Jag har nu efter hennes bortgång trott att jag har tappat förståndethelt !,men min rekation i allt detta är tydligen helt normalt . Igår rann bägaren över och skriket kom och tårarna rann flera gånger från dag till natt. Jag hade hjälp och stöd i min stora nöd . I dag är jag mera i en lugn harmoni och kan här skriva av mig mina tankar .

  Sorgen har sin tid och det måste jag accseptera . Men hur blir det när vardagen kommer ? Jag kan inte jobba ännu . 

Såklart så snurrar tankarna ,och jag ger inte upp.

Hej !

Hur mycket klarar en mäniska av gällande motgångar en längre tid ? 

Jag har haft en svår vår med allt från att ha hjälpt min såkallat DNA (Biologiska morsa ) som varit sjuk och inlagd på sjukhus , Vi har ingen lätt relation och jag är inte uppväxt med henne som tur är , men nu är hon gammal,bitter och sjuk. Jag är helt slut psykiskt som fysiskt men kämpar mig upp och vidare .