Jag skriver nu här om det som jag upplevt på min resa.

Vi två gick i samma klass i grundskolan vi båda har funktionsnedsättnigar av olika 

slag neurologiska sådana det är kostaterat .

Vi såg nu igen för första gången på 28 långa år .

 Sist vi talade med varann var för 16 år sedan i telefon fast telefoni var det på 

den tiden .

Du gamla vän hittade mig på fb detta var ca en månad sedan .

Jag blev så glad att vi hittat varann för jag har sökt med ljus och lykta .

Tiden har gått och vi med den vi har blivit vuxna och sett livets alla sidor .

jag kom till dig på besök en vecka och insåg att livet slitigt dig i bitar .

Livet hade gått hårt åt det syntes väl på din 40 åriga kvinna .

Ångesten har du dämpat med mat för att sedan väga 180 pannor 

gått igenom en gastric by pass , fått diabetes och måstat dra ut varenda tand 

i hela munnen Tragiskt värre , 

jag fick en känsla att du gett upp och var apatisk lessen och depprimerad .

jag kunde inte hjälpa bara se på hur ert hem förfallit till en misär .

Du orkade inte ens gå och slänga den fulla askkoppen i sopporna i köket utan slängde det 

i en ica kasse bakom fotöljen .

Detta ser jag och blir sorgsen men flydde där ifrån för att klara mitt eget välmående .

Men tänker på dessa människoöden som sett livets baksida mest hela tiden .

Giza