Hej !

Är nu här igen ! Jag har haft ett sorgeår . Sist jag skrev här var mitt liv ett kaos ,med allt som jag och min halvbror var tvungna att ta tag i. Vi träffades för första gången då vi satt vi våran biologiska mammas dödsbädd när hon just avlidit . Efter att hon dött var vi tvungna att tillsammans ta beslut om alla beslut kring begravning ,och alla myndigheter som skulle kontaktas för att ordna med post ,säja upp hennes lägenhet . och sortera hela hennes bohag.

Det var bara att bita ihop och ordna med allt som bara måste göras och som jag tidigare skrev lära sig snabbt hur det ska gå till när en människa går bort . Känslorna fick jag ta sen. Men sen när allt med begravningen och allt annat var klart så krachade jag och orkade inte mer . Blev akut inlagd på psyket ,min ork var slut på alla plan . 

Det kan låta lite märkligt ,men inläggningen var faktiskt väldigt skön. För jag kunde inte göra nogot ,bara vila komma ner i varv och vila . Och det var exakt just det jag behövde just då . Jag kom igenom krisen med fint stöd från familj och vänner .

Men jag och min bror har inte någon kontakt och det kan jag sakna . Vi växte inte upp tillsammans . Han var inte på begravningen . Han har nog någonsorts egna problem och vet inte vad det kan röra sig om? 

Men något som jag har funderat på är att han har minnen sedan han var bara några år och fick se både våld och fylla . Han fick dåligt med mat . Och blev omhändertagen vid tre årsåldern . Och jag tänker att han inte vill ha kontakt med mig för då kommer minnen från sin barndom .  

Skönt att skriva av sig .