Hej till er där ute !

Nu var det en hel evighet sedan jag tog mig tid här .Livet är och pågår hela tiden , men vad är livet ? Jag har rest runt mycket i sommar och sett både Liseberg och andra platser.

Men nu när jag har landat hemma efter allt så kryper ensamheten in under skinnet .

Mitt liv har förändrats till det sämre dom sista åren på grund av att mina nära vänner flyttat och köpt hus en bit härifrån , visst är jag på besök där då och då men det är inte som förr då vi sågs varje dag .

Jag vill möta en manlig vän . men vågar inte ta steget längre .

Man måste våga för att vinna , jo visst ,men om ork och kraft inte finns vad ska man då ta sig till ? 

Jag tänkte här om dagen om hur man börjar leva ett nytt eller annat liv ? 

"Det är bara jag som kan förändra min livssutuvation ingen annan "

Jag är rätt så låg nu pga att jag har ryggskott och känslan av att vara så ensam .

Jag kämpar på .

Fick en inbjudan att få följa med på en resa med mina föreningsvänner till havet över en helg 5-7 Augusti.

Blev glad och förväntansfull om hur detta skulle bli att umgås med dessa personer en hel helg ? Vi som var med har mer eller mindre vissa problem med saker och ting . Vi kom fram och installerade oss i våra stugor. Glada ihågen gick vi ner till havet som glittrade och vågorna som rullade in mot stranden . Jag blev som ett barn , hoppade i vågorna i mina underkläder , jag och min manliga kompis vi stojade värre än barnen på stranden , det var såå härligt .

Dagen blev kväll och jag frågade en kvinna som var med om vi fick dricka vin ? Frågan jagh ställde var för att vi var på en föreningsresa .Jo vi drack och gjorde en överenskomelse att detta var våran hemlighet och fick inte komma fram när vi kom hem igen . Denna helg var hur jobbig som helst men även rolig och fin , men det hände såå extremt mycket allt från bankkort som försvann till krossat hjärta till rent spionagebesök av en högre uppsatt person . Jag förstod inte att det var spionage utan att besöket var av rent besök , så jag fick en smärre chock när det kom till min vetskap av  som faktiskt besöket var av för sort .jag är en väldigt känslig själ och det var så många svåra situvationer och disskutioner på Lördagen och allt som hände och alla samtal blev för mycket för mig , dessutom mådde jag rent fysiskt illa , så på eftermiddagen tog jag min mobil och ringde min mamma och storgrät att och att jag ville hem1! men hon kunde inte hämta mig då ,så jag bet ihop och gick åter till sällskapet och fick då en snäll fråga om hur jag mådde , Då bröt jag ihop igen och gick iväg i fullpanik med en vännina som följde mig och jag sa att jag tagit på mig typ allt som hänt ! Men kvinnan sa att jag inte har något ansvar för det som hänt och att hon inte är arg på mig .

Jag känner ett ansvar och sitter i en styrelse och ska som jag förstått det av vissa att jag ska veta saker , så jag fick veta av den ena och gick till den andra och så blev det bara fel av allt .

Det har nu gått några dagar och choken har börjat lägga sig , men nu har mannen som älskar mig blockat mig på fb.

Jag tackade nej till mannen som sa att han älskar mig , det var sålart svårt men jag älskar inte mannen på samma sätt som han älskar mig , Jag måste följa mitt hjärtas röst och vara ärlig , och det har blivit stora missförstånd genom åren . Detta var en del av allt , Giza 

Hej igen till er alla 

Midsommar helgen har varit lugn och skön .

Ny dag ny vecka .

Jag kände att jag nu bara måste skriva av mig för att få bort 

känslan av besvikelse på mig själv .

har träffat min foster pappa med sin fru förra helgen då den var här för att 

ställa ut sin hund . jag var nervös för mötet med min barndomsplåga, men det gick bra 

vid träffen .

Jag bjöd dem till mig för att bjuda på middag någon av dagarn dom var här i länet .

Det var såklart trevligt och dom tackade ja till detta , men dagarna har gått och jag har 

inte förrns idag ringt dem ,och då var dom på väg hem , De hade väntat på att jag skulle höra av mig för 

inbjudan , men det har jag inte gjort för jag tänkte att dom nog har rätt så fullt upp att träffa folk där dom är ?

Så när jag då idag ringde och hörde att dom inte var kvar i länet så blev jag faktiskt så ledsen och besviken på dem .

Men tänkte då efter att detta var mitt anvsar att ta kontakt .så det är mig själv jag är besviken och arg på ; Att jag inte kom till skott att bjuda dem tidigare i veckan GRRRRRRR på mig själv .

Så Är det och så vart det 

suck . Giza 

Hej igen alla där ute .

Livet har kommit i mellan och har inte haft någon ro att skriva här eller på annat ställe .

Jag har kännt att mitt liv förändrats mycket sedan i höstas då mina kära grannar flyttat ut och köpt hus på 

landet . Jag var gladare i höstas , men har kännt nu att jag lever i en bubbla där jag inte känner mig lika stark 

och glad längre .Motgångarna hopar sig för mig och jag känner en inre stress som bara galopperar fortare å fortare så jag känner att jag inte hinner hämta andan . Jag är tyvärr lättstressad och det beror nog på min förmåga att inte ha ett bra självförtoende .Jag kände efter en dag och insåg att jag nog inte älskar mig själv . så jag satte upp små lappar där det står " Försök älska dig själv " 

Jag är idag extra,extra orolig för vad provsvaren ska visa på .

För jag mistänker att jag har drabbats av Gikt . Min oro för att det kan vara så är plågsam.

Tecknen för ev. Gikt är tydliga ,men det behöver inte vara så som jag känner . 

Jag har nog med svårigheter som gör mig stressad och ur form så det räcker .

Detta var lite av allt som händer nu .

Love Giza

Sitter här igen 

funderar över ofrivillig ensamhet som har drabbat mig typ hela livet känns det som ,men speciellt vid högtider .

Ser på alla dessa medier hur trevligt det verkar vara . visst är det så men det är väl den blild vi ska visa upp ?

Avund och andra känslor gnager i mig , Här sitter jag ofrivilligt ensam igen Suck Å fy så trist .

Försöker att göra så trevligt som möjligt men är ändå ensam .  

Hej alla där ute 

Nu är jag här igen . Livet har kommit i mellan .

Har tänkt en hel del gånger att jag skulle sätta mig och skriva om allt 

men inte blivit . Nu är det sol ute och energin är tillbaka .

Har känt att det saknats en puzzelbit i mitt liv 

Tog kontakt med statsarkivet och beställde kopior på 

min första tid som placerad på ett barnhem i början på 1973 .

Detta känns spännande att få veta om hur min placering denna 

tid var .

Har haft lite motgångar och stressigt i början på detta året i några 

veckor . Deta har varit allt från akut sjudom för min kära vänninas bror 

som är rullstolsburen och i samma veva som detta så dog min vänninas 

fostermor helt plötsligt ,Detta påverkade mig såklart .

Nu är mitt liv lugnare . 

Detta var lite av allt som varit .

Mvh Giza 

Hej här är jag igen 

Efter en lång tid upptagen med livet .

Tänkte skriva ,men nu vet jag inte om var jag ska börja eller om vad ?

Nytt år ,känner energi för att det blir bra .

Hoppas på två boksläpp i år 

En antologi och en egen bok .

Hoppas oxå på kärlek ,men det är så komlpiserat .

Träffade en trevlig man för fem år sedan en kort tid , hade sedan ingen kontakt med varann

på 5 år . så nu plötligt på julaftonen hörde han av sig och vi har träffats .

Jag gillar honom . men hans liv är komlpliserat och är inte nu intresserad av att ha förhållande 

han är så bränd av dåliga relationer och är rädd för kvinnor .

detta var lite om nogot 

Giza

                            Hej igen alla där ute 

     Tar mig nu en skrivarstund ,ha , som att jag alldrig skriver ,jo det gör jag på alla olika håll.

     Väntar på att få besked om när Antologin ges ut , såå spännande , sedan har jag min egen bok jag skriver 

     på ,men nu är det corrläsning på den fronten .

     Mina fina söta grannar som jag känt sedan 2008 har ny flyttat till sitt nya hus .

     Dom flyttade ut den Måndagen den 16 November .

     Nu förändras mitt och deras liv på alla plan , tryggeheten jag haft i alla år är nu inte lika nära 

     Vi sågs varje dag i princip , Vi upplevde både glädje och sorg och allt som livet bara är .

      Nu får jag stå på egna ben ,nog för att det är så , men när man inte har så många vänner och 

      är ganska ensam så känns det mer än nog .Mvh Giza